Nu närmar Norrlandsvistelsen sitt slut för denna gången, på söndag förmiddag åker vi mot Västkusten igen. Ganska skönt att få sova i sin egen säng och duscha i sin egen dusch, samtidigt är det mellan varven skönt att inte sova i sin egen säng och inte duscha i sin egen dusch.
Mannen åker över kvällen till sommarstugen igen och jag stannar i Sundsvall.
Nu är vi i hemtrakterna och det blir intensiva dagar, även om det denna gången tar sig lite lugnare former än det vanligtvis brukar. Jag har vart i min mans stuga i Jämtland, firat midsommar med celebriteter och sett en - faktiskt - fantastiskt bra uppsättning av En midsommarnattsdröm i Döda Fallet. Se om ni inte redan gjort, det görs 22 föreställningar till och biljetterna kostar 290SEK. Se se se!
Ikväll ska jag hänga med Edward, vi får se om han kommer över sin fula Bella eller om han ska fortsätta hänga efter den där surgurkan (?!). Även om Jacob trappar upp och man tycker lite synd om honom då och då - ingen tycker väl om obesvarad kärlek liksom - så kan jag för allt inte överge Team Ed.
Vi har fixat och trixat här på Hagåkers. För er som vart här så ser ni skillnaden, nedan kommer ett par random bilder.
Wibergskan i hundgården. (hunden var med)
Även här i hundhagen, jag tenderar att hamna på kort i just den posen i hundgården.
Jonas i ett sällsynt, regnigt Göteborg
Nya superfina vedkorgen i nymålade hallen! Älskart! Finns på Bolagret, 249SEK
Mitt nya kontor! I LOVE LOVE LOVE! Jag Har Ett K O N T O R! Ett office. Ni fattar. Furuskiva + ben som jag och Peter betsade i morse. Det är vid detta skrivbordet Wibergskan kan anta sitt Esse!
Nu har det varit tyst här ett tag. Ett bra jäkla tag, men det har hänt en del senaste månaden.
Jag har sagt upp mig från, vad jag trodde skulle komma att vara, ett bra jobb. Jag har 24/7 ledigt, vilket är det absolut bästa. Visst, jag har en lite tunnare plånbok nu, men det gör inget! Trodde inte jag skulle kunna sätta tid frmför pengar. Innan har tid Varit pengar.
Jag skulle så gärna vilja ha mig ett stort ljusgrått hus vid havet.
Drömköket - alla kategorier - CHECK!
Båt - Not so check (läge att börja spara?)
Min Range Rover, modell äldre - not so check
Drömhuset - CHECK!
Hund & Katt - CHECK!
Altanmöblemang- not so check
Bjuder på drömhuset och drömköket. Stort, vräkigt och amerikanskt ska det vara. New England high five!
Är så jäkla trött på skandinavernas inredning, tight, smalt, högblankt, funkis!
Här har vi lilla uteplatsen, vätter mot vattnet och bryggan som ni snart ska få se.
Bryggan och huset strax ovanför.
Här är KÖKET. Mitt kök. (poängterar att det är med intensitet som en 3-åring jag säger det.) MITT!
Många gånger går jag och funderar över vad det ska bli av mig?
Jag känner mig som ett stort ältande barn, samma frågor ska besvaras om och om igen, även om jag hört svaren säkert ett hundratals gånger.
Nya tappningar på förklaringar till varför ditt, varför datt. Ändå räcker det inte. Aldrig är svaren nog, detta resulterar alltjämt i en enorm otillfredsställelse och frustration.
Jag känner mig lite lämnad och fruktansvärt ensam.
Det är en konstig känsla det där, att känna sig ensam trots att man har människor omkring sig.
Det är som att prata för döva och visa för blinda.
När jag inte ens längre kan njuta av att umgås med människor jag känt länge och kortare.
Att träffa nya människor är inte kul, jag vill inte ha nya i mitt liv samtidigt som jag inte vill vara utan. När panik är det jag brottas med varenda gång, hur ska då man hitta glädje i det?
Det är frustrerande när man vill berätta för någon om vad som försiggår i huvudet, vad man tänker, hur det känns och hur jag upplever människorna omkring mig då lyssnaren inte riktigt orkar ta i problemet med mig. Det skulle vara så skönt om någon kunde fånga upp mig, säga att allt blir bra och berätta hur jag ska göra.
Oavsett vad som är och händer "på riktigt", i den riktiga världen, så hjälper det inte mig ett skvatt. För det som händer i mitt "på riktigt", i min verklighet är det Jag lever i. Det kommer en dag då jag kan se det annorlunda men det känns så långt borta och det gör en lite hopplös mellan varven.
Detta är ju ett mästerverk i självömkan.
Eller kanske är det inte så, kanske har jag väntat för länge med att ta tag i det. Nu har jag gjort det och det är uppförsbacke, för nån som inte tränar är det ganska påtagligt att gå i backar.
Hello tonfisklovers! Enkelheten vann, det vart som ovan nämner, pasta med kall tonfiskcréme. Jag gjorde det själv och det vart himlans gott! Tack för www.recept.nu
This is how you do it;
4 port Tagliatelle (eller vanlig pasta som jag tog, det behöver inte vara så märkvärdigt) 1 burk tonfisk i vatten 2 små burkar creme fraiche 2 msk dijonsenap 2 msk basilika 1dl svarta oliver, urkärnade salta & peppra efter smak
Det märkligaste av allt i sammanhanget är att jag faktiskt hade allt utom tonfisk och pastan hemma i kylskåpet. Ganska rutinerat om jag får säga det själv. Nu ramlade det in ett par poäng på vuxenkontot.
Bäst av allt, det tar F E M T O N M I N U T E R att göra. Ge mig en femma!
Stående för var dag i Wibergska/Almrothska hushållet. Utan överdriv. Varje dag undrar jag vad jag vill äta, och konstigt nog är det Inget som verkar lockande. Vräk på med tips!