WibergskansEgo

Det är dags att sova nu.
Imorgon ringer klockan tidigare än vanligt för Mrs T ska ta sig i kragen är tanken.
Lite lustigt att prata om sig själv i 3:e person nu, men den är enklare. Mycket enklare.
Inga schizo-vibes jag Lovar.
Krishantering.

Folk skriver att Sophie Monk är ful.
Snygg säger jag. Tror jag har potential där. Got the lips figured out.

Men samtifigt får man ta del av en väldigt stark människa som verkligen vill leva, mer än nåt annat.

Det är Anna, som drabbats av aggressiv cancer, som skriver. Samt hennes man som på nåt sätt försöker förstå. Tillsammans har de en dotter, Tilda.

Här går det inte längre stunder mellan förkylningar ska ni veta.

Kände redan i fredags att det vart torrt i halsen, nu sitter Wibergskan med svullen och väldigt ond hals, samt slajmgrönt snor som bildar en 11 under näsan. Det är sjukskrivning från jobbet.

Som tur är var det en kortdag så det är inte en hel hel dag som sjukskrivs bort. Gillar inte att vara borta från jobbet, åtminstonde inte pga sånt här.

Tråkigt nog är det min laga-mat-vecka och jag skulle göra husmanskost av bästa sort!

Det känns ju ganska jäkla dystert nu när jag vet att jag inte känner smaken.

=

Grym måltid, ellerhur?

Med rätt upplägg skulle 80-talet bli glad över att se att 10-talet tillämpar kostcirkeln såsom sig bör.

Igår gjorde jag ngt som överraskade mig och säkert de närmsta. Efter jobbet ville jag gå en sväng på stan, jag fick tom med mig en kofta från Zara hem. Efter, håll nu i er, ville jag åke till stan och ta en drink. (!) Hem, ett snabbt klädbyte och lite mascara så satt jag på vagnen ner mot stan.
Mötte upp MJ och vi gick sedan till Bee Bar. Mycket trevligt och trevlig personal.

Tanken från början var att jag och Peter skulle gå på 21-bion. Han kom in och vi spatserade ut och mot Biopalatset. Filmerna vi var sugna på var slutsålda så vi gick tillbaka till Bee, där fortsatte vi där vi slutade bara några minuter innan.. Goda drinkar varvades med cider och vips så stod jag på dansgolvet. Till stängning vill poängteras. Nattamaten intogs på Donken och väl hemma var det huvudstupa i säng, där jag fortfarande ligger. Återhämtning återhämtning äterhämtning. Jag är törstig men vatten smakar yuck, hungrig men äter jag mår jag illa.

Bilder kommer senare!

Av ngn halvkonstig anledning så har jag några stycken i mitt liv som faktiskt verkar gilla mig. Sådär på riktigt. Så det känns i hjärteroten. Det är inte mkt som får hjärteroten att pulsera för tillfället. Det är liksom lite småruttet där och torka. Regnperiod tack.

Sedan har jag en allra bästaste vän som ger mig lite duggregn mellan varven.

Det är fredag. Betyder att jag är allowed att ta ett glas vin. Flera om jag skulle känna för det.
Jag jobbar imorgon och när man kräver nån återhämtningsdag efter en blöt kväll så får man behärska sig och lugna vintarmen en aning. Härlig bouce får man tänka och nöja sig med ett glas, max två.
Så ska man göra när man är vuxen.

Nu väntar Let's dance. Mitt vin och lite ojande över de, överlag, ganska kassa deltagare. Jag gillar bara Elin Kling. Varför undrar ni. För att hon ser snygg ut. Hon är skönast att vila ögonen på och hon är smal och tjusig. Mager om ni vill.
Hög panna också för den delen. Men hon har snygga kläder i bloggen, ser alltid smal ut, och hon har definitivt inga påsar med kompisarna mörka ringar under ögonen.

Detta kommer alltså att skrivas ur Wibergskans perspektiv. Åtminstone det mesta som skrivs här.
Wibergskans riktiga jag tar alltså inget ansvar för nånting och avsäger sig allt.

Låt oss då börja.

Första inlägget kommer handla om Heidi Montag's sk skönhetsoperation (Michael Jackson-varianten).
Misstänker ngn diagnos av ngn form. BDD ring any bells?
Och as far as hennes man goes tänker jag mer ADHD, ngn bokstavsdiagnos har han allt. Och ful dessutom!
Jag känner mig lite som Ann Petrén i Om jag vänder mig om, när hon möter grannen i trapphuset och måste kräkas ur sig att hunden är ful.

Heidi har alltså bytt look helt och hållet. Ny haka, nya kindben, nya tits, ny mage, nya ben. Sedan innan har hon nog inte ens sina riktiga naglar och lite botox.
Antingen är jag galet avundsjuk då jag ser att gravitationen gör sig påmind iform av fruktansvärda celluliter, en konstant valk på magen (den är där även när jag vaknar och ligger på rygg), enorma ringar under ögonen samt en lätt svullnad under som gör att jag aldrig aldrig ser utsövd ut. Det resulterar ju då i att folk frågar om jag är trött, även om jag kommer från en Spa-weekend som inkluderat 25 behandlingar som ska boosta fejset och allt annat. Men ja, förmodligen är jag avundsjuk. Att jag inte har samma pengar. För pengar kan göra en människa lite lycklig. Om det så är för en kort stund, när lyckan lagt sig lite så slänger man fram svarta kortet och gör en ny grej, på så sett kan man alltid vara lite lycklig. Åtminstone nudda vid den.

Här kommer för och efter-bilder på Speidi (de kallas så, Hollywoods egna lilla fame whore-par)

Nu väntas kommentarer iform av; Orka bry sig. Skaffa dig ett liv och så vidare.
Det är bra. Det betyder att ni heller inte har ett liv. Som kommenterar. Success.