WibergskansEgo

Att åka sittandes med nattåget är något jag alltid svär på att aldrig göra igen - varje gång.
Nu är jag framme, känner mig löjligt jetlaggad. Inte på grund av någon tidsskillnad, utan mer bristen på sömn som blivit avsevärt påtagligare det senaste halvåret. Gärna i Skalman-klocke-form vill jag ha min mat och sov-klockarutin. Dessutom ser man ut som sju, nästan åtta svåra år. Tar sin lilla tid att sova sig fräsch igen.

Jag orkade ändå åka till Birsta City. Hittar inte där längre, det är affärer överallt. Och rondeller som inte fanns där tidigare. (?) Pappa agerade GPS. Träffade Marika mitt på arbetstid så det vart speed/jobb-dejt som varade i ungefär ganska exakt 2 minuter.


Dags att tvätta av sig eländesansiktet och hoppas på ett lite bättre ett imorgon.

Hörs av i Svallet!

Den vill inte visa sig alls idag. Men vädret är fint ändå och det skulle nog inte sitta helt fel med en promenad.
Kanske samlar jag mig och går en sväng senare. Nu försöker jag njuta av att jag faktiskt är ledig i helgen. Första helgen på 8 veckor. Man blir som en liten grönsak när man väl slappnar av.

P är hemma med mig. Det är bara vi två, sällan och desto mer uppskattat.
Inget jobbprat, ingen sen middag. Och ännu bättre; ingen Melodifestivalen!

Har Ni en skön lördag?

Det är fina veckor jag får ta del av nu det sista.
Det är verkligen vår här. Jag vet, det är lite tjatigt, men det är vår.
Myyys!

Längtar tills uteserveringarna öppnar om mindre en månad, ett glas vin i ljummen sommarkväll.
Det är väl livet på en pinne!

Om 10 dagar byter jag 031 mot 060 för några dagar, ska bli skönt att sträcka ut på mammas soffa och inte ha några planer. Vakna, strosa, sova. P sk åka till stugan över påskhelgen så jag har några kvalitetsdagar med mama och papa.

Dagen började så jädrans fint. Fint samtal och en ännu finare sol.
Plöjt garderober, packat undan sådant som inte längre göre sig besvär i varken min eller P's garderob.
Känns väldans skönt. Varit med husdjuret till veterinären, hämtat viktigheter från Apoteket, tvättat berget av smutstvätt och nu är det Gossip girl för resten av kvällen.

Det händer lite tråkigheter på andra fronter som gör att mitt nypåbörjade må-bra-moment inte längre känns lika bra,
det känns som ett jäkla bad moment.

När man har en bra dag räcker det att nån annan inte har det lika fint, så har de pissat i mitt ansikte och förstört min också.

Nu ska jag peela ansiktet med min svindyra märkes-scrub och sova.

Om jag vaknar på ett jävla bra humör imorgon och tänker ha en fin dag, så tänker jag jävlar i mig ha det utan nån annans äckliga urin i ansiktet.

I bästa staden skiner solen och himlen är klarblå. Inte en endaste molntuss vill besvära oss.

Jag funderar på saker som; nya vita Converse, en marinblå kavaj med snygga slag och vin på uteserveringarna.

Man kan lukta våren här. Det har blivit mars för gudsskull! För norra Sverige och en bit ner betyder det fortfarande vinter - men inte här.

Jag vet vem jag ska lägga min röst på i Melodifestivalen på lördag. Salem Al Fakir såklart! Bästa låten over all just nu. Lyssna. I better keep on walking, glöm inte att höja volymen!

Har haft en sjuhelvetes bra dag idag!

Mycket energi och ett lätt och nätt lynne. Mer av det bitte!

Jag har vart ute och promenerat, handlat middag, vart en sväng i stan, dammsugit, bäddat (!) sängen och nu går tvättmaskinen som den inte hade en morgondag. Detta kompletteras med grym musik!

Bästa J är på väg hit och ska sällskapa. P kommer hem om en timme, erkänn, ni blir jelles!

Dagens to do; Lyssna på Tiesto & Nelly Furtado Who wants to be alone

Sommaren är inte såå långt bort. Baddräkt med inbyggd korsett?

Lyssna på David Gray. Vilken jäkla pärla!

Släng ett extra öra på Sail Away och Babylon.

Over & out

Peter flög till Umeå igår i jobb.
Så tomt på högra sidan sängen.
Men jag är ju vuxen så jag ordnar för mig...

Mörkrädd som jag är har jag skaffat mig själv en barnvakt. Marie sköter sig riktigt bra. Köper kakor, semlor och energidryck och skrattar åt mina skämt.
Igår kväll hade vi filmmaraton och Jonas kom med geléhjärtan. <3

Idag mötte jag upp Jocke, Jonas och Marie på stan.
Köpte en super(billig)söt pläd på Bolagret.

Imorgon tar vardagen vid igen. Klockan kommer ringa 08:00, kommer snoozas till 08:45, stress, springer sista 500m till vagnen med andan i halsen och blodsmak i munnen, 15 min senare är jag på jobbet. Alltid 20 min före jag egentligen börjar.
9h senare är jag hemma innanför dörren igen. Intar fosterställning och hoppas att inte Excorsisten ska komma i brygga upp i soffan och döda mig. För imorgon, då har jag minsann ingen barnvakt.

Ont I själva själen, kan man ha det?
Det som man fysiskt inte kan ta på.


P får stå ut med alla utbrott. Jag blir så arg och frustrerad när han inte förstår hur det känns I mig.
Varför kan ingen ta det ur mig bara? Jag avbokade tiden hos min terapeut idag. Jag orkar inte prata idag, när att känns för mycket, då pratar jag bara osammanhängande och tycker ändå att allt alla säger låter ologiskt.
Jag är så övertygad om min egen övertygelse att jag inte har plats för nån annans vinklar på nånting.

F R U S T R A T I O N

Efter en attack av whatever lägger sig instängd-känslan lite för att sedan ta fart igen. I ngn annan form, liknande den innan. Att hitta syndabockar för allt. Mamma som inte förstår, pappa som är oengagerad... Kontentan är att Ingen förstår. Du står där och pratar och personen mittemot tittar på dig frågande.
Vi pratar svenska men förstår inte varandra. Vi pratar (uppenbarligen) två olika språk. DET är också Frustrerande. När man försöker bjuda in en annan människa i min lilla sfär. Som jag knappt själv förstår.
Hur ska man då kunna förklara vad det är som försigår där?

Jag har dragit länge på det som jag nu satt i rullning.

Varje vecka from fredag förra veckan ska jag nu klä av mig naken, ocensurerat berätta och beskriva vad jag känner, och vad jag tycker.

Min största rädsla för det här är att jag ska bryta ihop och få fler dåliga dagar än jag redan har.

Jag ser mig själv som en bakvänd matryoshka docka. Liten utanpå men jag kommer bli större och större.

För just nu är jag liten. Och av någon märklig anledning trivs jag som fisken i vattnet så.

Den är enklare att ingen får kläm på en, inte riktigt vet vem jag är. Skoja bort och alltid vara diplomatisk. Man vill vara sams med alla.

Det är dags att sova nu.
Imorgon ringer klockan tidigare än vanligt för Mrs T ska ta sig i kragen är tanken.
Lite lustigt att prata om sig själv i 3:e person nu, men den är enklare. Mycket enklare.
Inga schizo-vibes jag Lovar.
Krishantering.

Folk skriver att Sophie Monk är ful.
Snygg säger jag. Tror jag har potential där. Got the lips figured out.

Men samtifigt får man ta del av en väldigt stark människa som verkligen vill leva, mer än nåt annat.

Det är Anna, som drabbats av aggressiv cancer, som skriver. Samt hennes man som på nåt sätt försöker förstå. Tillsammans har de en dotter, Tilda.